Filter
Rheingau
Riesling
2021 2020
Nej Ja
Berliner Wein Trophy
4 stjärnor och bättre
Qba
Rheingau
Torrt
ja

Kloster Eberbach

Lika viktig som historien är de människor som knyter samman bevarandet av traditioner med skicklig vinframställning och modern marknadsföring. För utan de här båda grundpelarna hade ingen känt till vinerna från Eberbach.

Teamet kring vd:n Dieter Greiner – vinodlingschefen Maximilian Schaefer, chefsoenologen Kathrin Puff och de båda källarmästarna Bernd Kutschick och Bruno Nagele – har de bästa förutsättningarna! Druvmaterialet från 250 hektar naturnära vinodlingar bearbetas i tre moderna vinkällare. Vinerna, som sträcker sig från enklare bordsviner på enlitersflaskor till Trockenbeerenauslese, belönas varje år med höga betyg.

Tyngdpunkten ligger på rieslingvinerna, som utgör 85 % av odlingsytan. Resterande 15 % utgörs av de tre burgunderdruvorna spät-, weiss- och grauburgunder. Framför allt spätburgunder har en lång tradition och än idag är pinot-viner från 50- och 60-talet riktiga glädjespridare. Även dagens Cabinet-viner kommer troligen att ha lika bra lagringspotential. 

Munkarna sprider vinkunskap från Bourgogne till Rheingau
Klostret Eberbach i Rheingau grundades på grund av den expansionspolitik som Bernhard von Clairvaux, senare helgonförklarad, utövade. Grundaren av cistercienserorden var en av medeltidens mest inflytelserika religiösa och politiska personligheter. För att säkerställa ordens makt lät han grunda dussintals kloster.

Efter klostret Himmerod i Eifer (1134) blev Eberbach år 1136 det tolfte klostret i ordningen i Tyskland. Egendomarna och inflytandet expanderade snabbt. Redan 1142 grundades dotterklostret Schönau och under det närmast efterföljande årtiondet tillkom ytterligare 27 filialer. Fram till 1200-talet utvidgade klostret enligt den Oculus Memoriae-lista som sammanställdes 1211 sin egendom till 6 250 hektar på omkring 200 olika platser.

På en del av marken planterades vin och klostret Eberbach blev snart en pionjär inom vinodling längs floden Rhen. De burgundiska munkarna från Clairvaux tillhörde den tidens viktigaste experter på vinodling och de tog med sig denna kunskap till Eberbach. De lokaliserade snart de bästa lägena för vinodling och planterade vinstockar. 

Precis som i Bourgogne finns många av de odlingslägen som munkarna etablerade kvar, och de är ofta de bästa i hela området. Förutom praktisk kunskap förde munkarna även med sig vinstockar till Rheingau. På den tiden skilde man på hunniska och frankiska druvor.

Sorter som den vita heunisch och riesling ansågs vara enklare druvor och odlades av folket för folket. Till de frankiska sorterna räknades burgundiska druvor som pinot noir (på tyska spätburgunder) och chardonnay. Pinot noir, som var de frankiska kungarnas och hertigarnas favorit, trängde inte bara undan gamay från Bourgogne till Beaujolais, utan utgjorde dessutom huvuddelen av de vinstockar som odlades i Rheingau. Pinot kom till Rheingau med Karl den store redan på 700-talet. 

Blomstringstider för den tyska vinodlingen i Rheingau
Under 1300-talet utvidgade munkarna från klostret Eberbach sina vingårdar till att omfatta 300 hektar – en mycket stor egendom som blev möjlig tack vare gåvor, förvärv och byteshandel. Tack vare speciella tullprivilegier slapp klostret i princip att betala skatt, vilket gjorde det möjligt för dem att sälja sina viner till ett mycket bra pris.

Den viktigaste handelsplatsen var på den tiden Köln, där vita viner var mycket mer efterfrågade och därför kunde säljas till högre priser. Även om det än idag förekommer pinot noir i Rheingau, har fokus ända sedan 1400-talet legat på vita viner. På den tiden odlades och vinifierades nästan alltid olika druvsorter tillsammans, s.k. Gemischter Satz.

Många viner fungerade som enkla törstsläckare eftersom det rådde brist på rent vatten. En del viner framställdes däremot med ett specifikt syfte. Då kryddades de ofta med kanelbark, ingefära, peppar och muskot, vilket man kan utläsa från klostervingårdens inköpslistor. 

Det heliga året 1500 markerar blomstringstiden för klostrets vinodling. Då invigdes det ”Stora fatet”. Det hade en kapacitet på 72 000 liter, vilket på den tiden motsvarade 74 Fuder-fat. 228 Fuder-fat med vin såldes varje år till Köln – cirka 40 % av klostrets totala omsättning. 

Klostret Eberbach och slutet på klostrets makt
Strax efter att det Stora fatet invigts dog en rad munkar och lekbröder i en pestvåg. Detta markerar början på klostrets långsamma, stadiga förfall. Den kontinuerliga befolkningstillväxten ledde till att man arrenderade ut allt mindre markegendomar och inkasserade allt mindre arrendeavgifter. Skicket på markegendomar och vingårdar blev allt sämre. Från år 1525 avlöste krigen varandra. I tyska bondekriget krävde landets invånare att klostren och deras markegendomar skulle upplösas. Efter schmalkadiska kriget och prinskriget lät markgreve Albrecht Alkibiades år 1552, under det andra markgrevekriget, plundra hela Rheingau och därmed även klostret Eberbach. Samma år förklarade biskopen för kurfurstendömet Mainz landet i konkurs och ville omvandla samtliga kloster till domäner. Eberbach lyckades undvika detta och det intilliggande benediktinerklostret Johannisberg, än idag känt för sina utsökta rieslingviner, ställdes under sekulär förvaltning. En gång i tiden hade klostret inhyst 300 munkar och lekbröder, men nu var det bara fyrtio kvar. Efter trettioåriga kriget på 1600-talet och en belägring av svenska trupper var klostret ödelagt, men på 1700-talet fick det uppleva ytterligare ett ekonomiskt uppsving som statligt kloster i kurfurstendömet Mainz. Efter Napoleonkrigen föll klostret i händerna på de evangeliska furstarna av Nassau, som sekulariserade klostret 1803. 

Kloster Eberbach, Rheingau och fortsättningen på en stor tysk vinhistoria
Inget varar för evigt, trots att evigheten borde manifesteras i just kloster. Så under den kaotiska tiden gick nästan alla skatter och framför allt det omfångsrika, unika biblioteket förlorat.

Men klostrets fundament – arkitekturen – finns kvar, även om basilikan har använts som stall. 1866 blev klostret kunglig domän tillhörande Preussiska staten och senare, år 1945, dess rättsliga efterträdare. Som hessisk statsvingård har Kloster Eberbach blivit en del av den stora vinhistorien. Klostret, som idag omvandlats till stiftelse, förfogar idag över 250 hektar vinodlingar som spänner över 100 kilometer längs Rhen. För att det över huvud taget ska vara möjligt att sköta egendomen från Hessische Bergstraße och ända till Assmannshausen, finns här även idag olika domäner.

Inte långt ifrån klostret ligger domänen Steinberg, där klostrets stora tradition kombineras med modern arkitektur och vinproduktion. Den är belägen vid vingårdens landmärke, Steinberg. Denna ”clos”, som fransmännen kallar slutna vingårdar, omfattar 30 hektar rieslingodlingar i sandig lerjord och skifferjord. Vinerna från det här odlingsläget står för nästan niohundra års vinhistoria. 

Rheingau
Man kan bara föreställa sig hur vinodlingen i Rheingau hade utvecklats utan klostret och utan att ha varit statlig egendom. Rheingau hade säkerligen varit annorlunda och hade kanske inte haft det goda rykte som det har idag. Viner från Kloster Eberbach har ända sedan medeltiden och fram till idag varit viktiga representanter för Rheingau och den tyska vinbranschen, och det var viner som redan tidigt skeppades iväg till alla hörn av Tysk-romerska riket. Än idag är vingården Kloster Eberbach en drivande kraft i regionen.