Viner från Rioja

Tillverkning av perfekta viner

Rioja är praktiskt taget synonymt med spanskt vin. Vinodlingen i den världsberömda regionen i norra Spanien har anor från antiken. I ett milt klimat med lagom nederbörd och berg som skyddar mot vinden är förutsättningarna optimala för framställning av kraftiga, djupröda viner av druvsorten tempranillo som är ”kungen av Rioja”. Andra vanliga druvor är graciano och mazuelo. Ebrofloden rinner genom området och längs dess stränder odlas druvor i bördiga alluvialjordar. Längre inåt landet är jorden övervägande kalkrik med rödgrå eller järnhaltig lerjord. Beroende på hur länge ett Rioja mognadslagras på ekfat i vingårdens, bodegans, källare, så skiljer man mellan crianza, reserva och gran reserva.

Rioja

Det första tecknen på en kontroll och kvalitetsgaranti i regionen kan spåras till 1650. Redan då lagrade man vin på ekfat. År 1787 grundades Real Sociedad Económica de Cosecheros de Rioja, ett vinodlarkooperativ som ställde upp riktlinjer för kvalitetssäkring och bedrev marknadsföring. I mitten av 1800-talet introducerades de första franska druvsorterna i Roja. En anledning var att vinlusen som härjade i Europa drabbade de spanska vinodlarna i mindre utsträckning än de franska. I Frankrike var många odlingar i princip helt ödelagda mot slutet av 1800-talet. Ett flertal franska vinodlare valde därför att slå sig ned i områdena Rioja och kringliggande områden där de huvudsakligen odlade franska bordeauxdruvor. Bordeauxtraditionen lever kvar i exempelvis Navarra där man idag hittar tempranillo och garnacha vid sidan av cabernet och merlot. Innan sekelskiftet valde många odlare vid Ebrofloden att leta sig tillbaka till sina rötter och druvsorten tempranillo. År 1902 antogs ett kungligt dekret som reglerade definitionen samt ursprung och klassificering för riojavinerna. Bland annat definierades tempranillodruvan som regional huvuddruva, vilken i sin tur fick kombineras med druvsorter som garnacha eller graciano.

Tydligt definierade kvalitetsnivåer

En anledning till riojavinernas framgång är kvalitetsindelningen som gör det lätt för den internationella marknaden att bedöma olika viner. De tre beteckningarna Crianza, Reserva och Gran Reserva används för att beskriva fat- eller flasklagrade riojaviner. Ett rött crianza måste lagras i minst två år, varav ett år på fat. För vita viner gäller sex månaders fatlagring. Viner med reservakvalitet måste lagras minst tre år, varav minst ett år på fat för röda viner och minst sex månader för vita viner. För ett gran reserva gäller en lagringstid på totalt fem år, varav minst två år på fat för ett rött rioja och minst sex månader för ett vitt. Det tydliga kvalitetssystemet, som inte har ändrats på alla decennier, är oerhört viktigt och har följts av liknande system på den Iberiska halvön. Som en följd av kvalitetsstandarderna är försäljning av fatvin uteslutet och alla viner måste tappas upp på flaska i den egna regionen. Riojavinernas höga status inom den spanska vinodlingen bevisas även av det faktum att Rioja var den första regionen som fick superappellationsstatusen D.O.Ca, Denominación de Origen Calificada.

Kvalitetsnivåer

Joven (ungt vin): Unga rioja (vita, röda eller rosé) har beteckningen ”Garantia de Origen” och kommer ut på marknaden efter bara några månader. Produktionsandel: ca 40 %. Crianza (moget): Röda viner måste lagras minst två år, varav minst 12 månader på fat och resten av tiden i flaska. Roséviner och vita viner ska lagras sex månader på fat. Produktionsandel: > 40 %.
Reserva: Röda viner måste lagras minst tre år, varav minst 12 månader på fat och ytterligare en tid i flaska. För vita viner gäller två år, varav minst sex månader på fat. Rosados förekommer inte som reserva. Produktionsandel: ca 15 %.
Gran Reserva: Röda viner måste lagras minst fem år, varav minst två år på fat och tre år i flaska. Vita viner lagras minst sex månader på fat och ytterligare 42 månader i flaskan. Produktionsandel: ca 3 %.
Vino de Pago: Betecknar viner från specifika, ofta berömda vingårdar. Vino de Autor: En inofficiell beteckning för viner som bär vinmakarens tydliga signatur. Ofta handlar det som små ”garage wineries” som producerar viner i begränsad upplaga.

Druvsorter

Röda (blå) druvor: tempranillo (80 %), garnacha tinta (grenache), mazuelo (carignan), graciano, maturana parda, maturana tinta Vita (gröna) druvor: viura (macabeo), malvasia riojana, garnacha blanca, chardonnay, sauvignon blanc, maturana blanca, tempranillo blanco, turruntés

Ny utveckling i Rioja sedan 80-talet

Det kan tyckas som att Riojas utveckling till internationellt känd och uppskattad vinregion kom helt naturligt, men vägen dit var allt annat än lätt. Den första stora krisen som drabbade Rioja uppstod genom framväxten av en annan spansk vinregion, Ribera del Duero, som i likhet med Rioja var starkt inriktad på tempranillo. Här hade man i slutet av 70-talet och början av 80-talet utvecklat en ny och modern vinstil som fick vinerna från Rioja att framstå som gamla och oxiderade både till utseende och smak (trots att det egentligen handlade om en regional ursprungsstil). Vid Dueroflodens stränder producerade saftiga och mineraliskt friska, fruktiga viner med tydliga trätoner. Hur gick det till? Druvorna skördades sent, på gränsen till övermognad, och fick jäsa länge. Den mörka druvjuicen tappades sedan upp i nya barriquefat som var ordentligt ”rostade” och som därför släppte ifrån sig mycket ekträ-, vanilj- och kokosaromer. Till skillnad från de exklusiva riojavinerna lagrades dessa viner en kortare tid på fat för att inte oxidera. Därmed blev de drickmogna tidigare.

Vinberedning av den här typen var tidigare okänd i Spanien, men spreds nu snabbt. Vingårdarna i Ribera del Duero höjdes till skyarna och de traditionella riojaodlarna tvingades att tänka i nya banor. Riojas ca 20 000 vinodlare (varav bara ett par procent har egna bodegor) antog utmaningen. De tog till sig de nya metoderna utan att för den skull glömma bort sina traditioner. Idag utvecklas de två vinstilarna sida vid sida i Rioja. På några få vingårdar framställs fortfarande traditionelle viner med den rödbruna färg som uppstår genom en längre tids fatlagring. Det är viner med en stor komplexitet och en unik karaktär; fascinerande och eleganta viner med en lagringsduglighet som vinkännare idag värdesätter högt. Vid sidan av dessa viner framställs även vin med friska mineraltoner och saftig, mogen frukt. Moderna vingårdar producerar kraftfulla, substansrika och bäriga viner där den mogna frukten kompletteras fint av trä och choklad, lakrits och mocka. Här ligger betoningen på tempranillodruvans fruktpotential och terruño, den salta och mineraliska terroiren i Rioja. Röda viner dominerar, men drygt 15 % är roséviner och 10 % vita viner. Den mest traditionella vitvinsdruvan heter viura och har liksom tempranillo god lagringspotential. Allt oftare inom den moderna vinstilen används även sauvignon blanc.

Yta och klassificering – tre delar av Rioja

Utifrån uppfattas Rioja som ett sammanhängande område och det är så regionen marknadsförs. Men i själva verket består Rioja av tre delar som ligger i var sitt politiska förvaltningsområde. De tre områdena är Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.

Rioja Alta

Rioja Alta ligger i den autonoma spanska provinsen La Rioja och är den största av de tre delregionerna med en areal på 24 000 hektar. I stort sett hela området finns söder om Ebrofloden, med undantag för en liten nordlig enklav. Atlantklimatet är kännbart med heta somrar och kalla vintrar. Jordmånen består av flodslätter, sandhaltig lerjord och järnrik lerjord. Den dominerande druvsorten är tempranillo följt av mazuelo och graciano. I Rioja Alta produceras de bästa riojavinerna med stor kropp, hög syra och tanniner. Det är viner som kan lagras länge.

Rioja Alavesa

Vinerna från den baskiska delen av Rioja dricks av tradition medan de är unga. De har därför en fruktigare, lättare och kryddigare karaktär. Den lilla regionen i de Kantabriska bergen omfattar 12 000 hektar och har en kalkrik jord. Till skillnad från Rioja Alta har Rioja Alavesa många små vingårdar. Det är framförallt små familjeföretag som dominerar marknaden. I den här underregionen ligger andelen tempranillo dessutom högre än i de två andra.

Rioja Baja

Rioja Baja omfattar 20 500 hektar söder om Logroño och har ett helt annat landskap än Rioja Alavesa. Här hittar vi omväxlande mjuka kullar och flackt land. Regionen hör till Navarra och är en av de varmaste och mest kontinentala av de tre zonerna. Jorden består av lera, sand, flodsten och järnhaltig lera. Vinerna är fylligare och mer extraktrika. Den viktigaste druvan är inte tempranillo utan garnacha. Men det produceras även fylliga och mjuka tempranillo.

Vita Rioja vinner mark

Spaniens mest kända vinregion är Rioja. Här framställs mest rött vin, men det finns även exempel på utmärkta vita viner. Ursprungligen fick endast tre druvsorter användas för de mestadels torra vinerna: viura, malvasia riojana och garnacha blanca. Sedan 2007 godkänns även chardonnay, sauvignon blanc (som tillsammans bara får utgöra 50 % av cuvéen), maturana blanca, tempranillo blanco, turruntés och verdejo. Nästan alla berömda producenter som Marqués de Murrieta, Barón de Ley eller Bodegas Riojanas framställer fruktiga, eleganta vita viner med en fascinerande kryddighet och örtiga toner. De flesta säljs som unga viner men några få producenter låter vinerna mogna på träfat under några år enligt den klassiska metoden. Dessa viner har mer djup, kraft och karaktär. De påminner om sherry och passar utmärkt till mat.