Grunderna till vinprovning
När du ska prova vin behöver du tillbehören som vi räknade upp tidigare och din syn, ditt luktsinne, ditt smaksinne och ditt minne. Endast den som någon gång har smakat en jordgubbe kan känna igen jordgubbsaromer i vin. Och den som inte vet hur brännässlor luktar kommer aldrig att hitta nässeldoften i ett sauvignon blanc.
Färglära
Det första steget vid en vinprovning är att bestämma färgen på vinet. Det är inte viktigt i sig om ett vin är rubinrött eller purpurrött, klargult eller blekgult. Men färgen säger mycket om vinets ålder, druvsorten, vinets kropp och eventuella defekter. Ett ungt rött vin har ofta violetta eller blåaktiga skiftningar. När vinet åldras blir färgen ljusare och går mot tegelröd. Ett ljust vitt vin (t.ex. många italienska vitviner) tenderar att ha en frisk, lätt och ganska neutral smak. Djupare gula skiftningar i vinet antyder att smaken är fylligare eller mognaden större. Bärnstensfärgade vita viner är söta.
Doften
Vi uppfattar aromerna hos ett vin med hjälp av våra lukt- och smaksinnen. Just luktsinnet påverkar oss mer än många tror. Dofta lätt på vinet, håll det under näsan och notera dina känslor och intryck. Snurra försiktig och kontrollerat på glaset så att vinet fördelas över hela glasytan. När du gör det frigörs aromer som du kan uppfatta med dina sinnen. Troligen kommer du att känna igen bekanta dofter utan att kunna placera dem. Viner är komplexa och vi behöver verktyg för att kunna analysera dem. Därför försöker vi kategorisera dem. Vi börjar med de mer övergripande karaktärsdragen. Doftar vinet fruktigt, blommigt, vegetabiliskt, kryddigt eller träigt? Efter den första indelningen blir frågorna mer konkreta. Vilken frukt tänker du på? Är det röda eller svarta bär? Färska, torkade eller syltade? Försök också att definiera de blommiga och rökiga aromerna lite närmare. Redan efter några minuter har du fått ihop en lista med ord som beskriver vinet.
Smaken
Smaken hos ett vin har du egentligen redan definierat med din näsa. I gommen vill du mest bekräfta de aromer som du redan uppfattat i näshålan. Du ska inte försöka hitta helt nya smaker, utan nya dimensioner av smaker som du noterat. Tänk på att din tunga bara uppfattar fyra dimensioner på olika ställen i munnen. Du uppfattar sötma på tungspetsen, syra längre in på tungan, sälta på ytterkanterna och bittra eller beska smaker långt bak. Du kan med andra ord använda tungan för att analysera vinets syra-sötma-balans, om det är alkoholstarkt eller lätt, hur tanninstrukturen upplevs (tanninerna är vinets garvsyror) och hur lagringsdugligt vinet kan antas vara.
Nu är det dags att använda all teori i praktiken. Börja med att ta en rejäl klunk vin men inte mer än att munnen är som mest halvfull. Svälj inte utan forma munnen till en spets och försök dra in lite luft mellan läpparna. Det låter kanske konstigt, men när du gör så syresätts vinet och aromerna stiger upp i näshålan. Plötsligt kan du känna igen aromer som du identifierade tidigare när du doftade på samma vin i glaset. Notera eventuella nya sensationer. Är vinet surt, strävt, stramt eller sött? Vilken karaktär har vinet som du nu lärt känna både i näsan och gommen? Är det lätt eller kraftfullt, tunt eller djupt, fylligt eller vekt?
Skriv ned dina intryck medan du börjar att mjukt ”tugga” vinet. Se till att du fuktar hela tungan, tänderna och gommen. Skriv ned dina intryck igen. Låt det inte ta för lång tid. Senast efter 25 sekunder är vinet söndertuggat. Offra hellre en liten klunk och ta en ny för att fortsätta med din analys.
Spotta eller svälja?
Om du vill smaka flera viner bör du definitivt spotta. För det första håller du dig nykter och för det andra kan du fortfarande uppfatta aromerna även när du kommer till det tionde vinet. I strupen sitter ändå inga smakreceptorer. När du har gjort dig av med vinet på ett eller annat sätt ska du känna efter hur länge intrycken stannar kvar i munnen. Sen kan du beskriva den berömda eftersmaken som brukar vara längre ju dyrare vinet är.
Betygsätta vinet
Det här är nog den svåraste uppgiften under hela vinprovningen, men också syftet med det hela. Det är dags att analysera sinnesintrycken och dela ut betyg. Vinets harmoni och dess förmåga att stanna kvar länge efter provningen är avgörande faktorer för kvalitetsbedömningen.
Harmoni
För att kunna bedöma om ett vin är harmoniskt behöver du ha erfarenhet och kunskap om de olika komponenter som ska samverka i vinet.
Tyska rieslingviner kan upplevs smått chockartade på grund av den distinkta, kraftiga syran. Samtidigt är det just syran som gör rieslingvinerna från Tyskland så lagringsdugliga. Ett gammalt rieslingvin är något av det finaste man kan uppleva i vinväg. Hos unga rödviner är tanniner allt mer ovanligt, med de är fortfarande ett tecken på vinets lagringspotential. Syra och garvsyra är dock inte tillräckligt för att göra ett vin harmoniskt. Harmoni eller balans uppnås bara när vinets alkoholhalt, syra, restsötma och tanniner kompletterar varandra på ett så fulländat sätt att ingen egenskap tar överhanden. När vi provar vin koncentrerar vi oss därför främst på dessa komponenter och hur de samverkar.
Eftersmak
När en vinjournalist 2001 lyriskt beskriver smaken hos ett Riesling Eiswein 1953 så förstår vi att det måste vara ett fantastiskt vin. Medan unga viner klingar av efter en minut eller två har legendariska viner en eftersmak som stannar kvar livet ut. Eftersmaken är vårt sätt att mer eller mindre exakt beskriva hur länge smaken av ett vin finns kvar i munnen efter att vinet försvunnit. Vi mäter den inte i sekunder eller år utan använder begreppen lång, medellång eller kort.
Kontakta gärna våra vinrådgivare om du vill veta mer.
Lycka till med din vinprovning hemma!
